Skolavslutning 1

I fredags var det dags för skolavslutning för grabben-mitt-emellan, som går på Rudolf Steiner-skolan i Göteborg. Även om jag flyttade ifrån staden för 4 år sedan, försöker jag närvara vid dylika tillställningar. Dessutom gick grabben ut 8:an och det är lite speciellt inom waldorf-pedagogiken, eftersom man har samma klassföreståndare/mentor, eller vad det heter i den världen ända till nu.
När han började skolan var jag glad att vi fick en lite äldre dam som klasslärare. Hon bar på en disciplin som jag tyckte mig sakna bland andra av skolans lärare. Men tyvärr har den här klassläraren blivit för gammal och inte riktigt orkat åldras med klassen. Mycket gnäll med beskrivningar av händelser och stämningar som påminner mer om vandalism än om vanligt ungdomligt leverne. Och där har hon skrikit på vargen en gång för mycket för att jag ska tro på vad hon vill ha sagt.
Skolavslutningen flöt i alla fall på som vanligt. Det visade sig att mellangrabbens lite mer utstuderade – men ändå gulliga – klädstil sticker ut i klassen. Även om han ibland har gjort gällande att han är den som inte riktigt hänger med de andra polarna.

Efter avslutningen var vi och käkade mongolisk buffé-bbq jag, mamma 2, hennes nya kille, mellangrabben och Ewy. Sedan blev det Liseberg på kvällen. Jag och Ewy bestämde oss till slut för ett åkband, eftersom hon inte hade varit där på många år och därför hade en del att ta igen. Och vi hade kul. Den nya attraktionen, Uppswinget, hade inte varit så läskig om inte säkerhetsanordningen hade sett så futtig ut. Nej, då var det värre att åka Höjdskräcken som jag, mot bättre vetande, gav mig upp i för andra gången. Aldrig mer!
Det känns dessutom som att man faktiskt börjar bli lite gammal för att prova allt nytt. Jag vet inte om det är balanssinnet som stagnerar och skapar svindelkänsla, eller vad.

Resten av helgen blev till en miniledighet med mycket sol och planlöst flanerande på stan. På lördagen träffade vi broder 2 och hans grabb och gjorde ett försök att se på Ostindiefararen som anlände hamnen och tog oss ned till Jussi Björlings plats vid Operan. Men man såg inte särskilt bra på så långt håll.
Just det, ja. På söndagsmorgonen gav vi Lasse Kronérs spel Wall Street en ny chans, och det var inte så tokigt.