I år blev det lite snårigt med tiden för kalas. En planerad hajk och nationaldagen svårliggjorde tiden för kompisarna att dyka upp. Till slut bestämde vi dock att kalaset fick bli samma dag som Simon fyller. Med lite planering och förarbete samt en extra insats av hans mamma gick det vägen. Klockan 17-19 tisdag eftermiddag: kalas för kompisarna. Klockan 19- : födelsedagsfika med släkten.
Enda minuset var att hela mamma 3-familjen inte var med när Simon vaknade på morgonen, eftersom jag började jobba extra tidigt för att komma hem snabbare …
Liksom förra året inledde vi med en – förvisso mer krävande – tipspromenad från mammans adress till farfars hus. Där blev det saft, cheesecake och rabarberpaj (som mamma 3:s nya snubbe hade gjort – tack för det!) innan nästa tävling satte igång: Hinderbanan!
Och hinderbanan var riktigt lyckad. 6 stationer med balansgång i 2 varianter; lian; däck– och hinderlöpning samt hoppa-på-ett-ben-slalom. Ungarna sprang och vi tog tid. När de sedan var klara var det dags för oss vuxna att göra banan. Jag satsade vansinnigt och förhoppningsvis lite pajasartat för att ungarna skulle ha kul. Trots stela axlar och dito rygg lyckades jag stå hela vägen och klockade in på samma tid som grabben som vann ungarnas tävling. Vete fasen hur han kom runt så fort, alltså! Men, men …
Mycket böcker, film och musik dök upp bland presenterna och Simon var nöjd. Att vi sedan kunde avsluta kvällen på den grekiska kolgrillsrestaurangen Rhodos gladde oss alla. Vi behövde lite riktig föda i magen. Men nu gjorde sig Simons laktosintolerans tillkänna, eftersom vi glömde att ge honom en neutraliseringtablett innan kalaset. I dag är dock allt okej igen.
Nu ser jag fram emot att tillsammans med honom se tv-avsnitten med Mr Bean. Vi garvar åt samma saker, Simon och jag. Mr Bean kommer att skapa många skrattsalvor i stereo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar