Förälskad förälder

Jag hade tänkt tillbringa ett par veckor hos Ewy på Värmdö, men igår ringde mellangrabben och var ganska trött. Både på att vara hos mormor och hennes man men också på sin mamma (2). De hade bråkat om sin hund, men det verkade vara mer som låg bakom. Hon har träffat ny snubbe och verkar vara lite uppe i det blå, om jag förstår mellangrabben rätt mellan raderna. Och är det så, är det ju tråkigt.
Det är svårt att vara förälskad när man har barn. Man svävar däruppe, samtidigt som vardagen blir aldrig så påtaglig. Smidigt försöker man fixa till en ekvation som inte alltid går ihop. Oftast blir det väl vardagen som tar stryk och det är mindre bra när vardagen innebär barn och familjeliv.
Jag tror inte det är någon skillnad mellan könen vad gäller det här och känner igen mig i situationen. Det är kanske därför jag tagit det ganska lugnt på relationsfronten sedan min senaste skilsmässa. Förhållandet med Ewy smygstartade för ett par år sedan och har utvecklats stegvis. Men jag försöker alltid finnas tillhands för barnen, vilket bekymmer det än är och var jag än befinner mig. Det är min lösning och den fungerar efter omständigheterna väl. Hur man löser problemet är förstås upp till var och en, men man måste akta sig så att inte barnen tar skada.
Det är i alla fall skönt att mellangrabben ser möjligheterna vid sådana här tillfällen och ringer mig, även om jag tror det är första gången han själv föreslår att han ska komma upp. Det värmer mitt fadershjärta.