Sex blev 7

I dag blev min sexåring 7 och vi hade ordnat ett kalas på åsen, utanför hans mammas lägenhet. Där är det skog och vi försökte dra nytta av den fria luften med tipspromenad, korvätning, olika tävlingar, tårtstoppning och skattjakt.
Lagom till kalasets början blev det också uppehåll efter idogt regnade och vi gladdes. Alla besökande barn hade med sig extrakläder och jättefina presenter. Är det så att barn av i dag tycker så lika, att det är lättare att köpa presenter till kompisarna? Eller är det så att dessa gäster lagt ut mer pengar för att hitta bra grejer?
Det var inte utan att jag tog mig en funderare kring vad vi brukar försöka hitta till den här typen av kalas. Jag tycker inte att presenterna i sig är det viktiga, utan att kompisarna dyker upp. Kalaspresenter ska vara mer av en gest, än något som förändrar födelsedagsbarnets vardag.
Men folk får naturligtvis göra som de vill – och vi också, hoppas jag.
Kalaset blev lyckat, sjuåringens mamma lekte Kull med barnen, jag var helikopter och vi hade fantastiskt marktjänstsupport av mormor och moster A.
Ett digitalt hurra för dem alla och för min sjuåring, leve de… HURRA!