Badutflykt

Jag har inte bil, och det kan vara ett handikapp ibland. Inte ofta, eftersom jag bor nära järnvägsstationen och kan cykla till dagis/fritids med pysarna. Men ibland på fritiden kommer behovet. Och varma semesterdagar blir det större. Särskilt när barnen hos mig är 3.
Simon har egen hoj och Quintus kan fortfarande sitta bakom mig. När Mellangrabben från Göteborg är här brukar han den MYCKET begagnade extra cykel jag har.
I dag var en sån där dag då bil hade varit bra att ha. Varmt, kvalmigt och jäkligt (… höll jag på att skriva. Värme är skönt, punkt. Men dagen och situationen kan ju vara mer eller mindre lämpad för dylik väderlek.) behövde vi ett bad.
Tyvärr var det inget som någon i famlijen hade tid med, varför vi fick ordna med våra cyklar. Och det hade inte varit något större problem om det inte hade varit för skrothojen. En tur till Statoil, och deras tryckluftspump, är gjord på ett kick. Men luften hade gått ur Mellangrabbens cykel helt, så det fick bli en kort promenad istället. Väl där fylldes det främre däcket raskt. När det var dags för det bakre visade det sig inte finnas någon ventil i slangen. Sagt och gjort, jag trampade hem och hämtade de reservdelar jag har i verktygslådan och sedan tillbaka. Ingen passade.
Okej. Nästa åtgärd var att höra sig för om andras cyklar. Brorsan bor närmast så han råkade ut för mig först. Nu hade han dock inte sin cykel hemma, men väl ventiler. Vi gick dit. Ventilerna passade. Några snabba tag med pumpen och så var vi iväg. Senare än planerat, men ändå.
Nere vid badstranden hamnade vi raskt i det varma vattnet och plaskade ett tag. Mellangrabben och Simon simmade ut till flotten och hoppade lite, medan jag blev publik för Quintus undervattenkonster.
Vi kunde inte ligga i så länge, dels på grund av förseningen och dels för att jag tyckte vi kunde kolla in den mc-kortege som gick igenom stadskärnan i kväll. Dessutom behövde vi ju komma hem och käka middag också.
Efter ombyte till torra kläder hittar jag inte min cykelnyckel. Vi la alla haft nycklarna i samma skjortficka och jag bar visserligen inte skjortan till omklädningsrummet med nycklarna i åtanke. Men hur 17 kan 1 nyckel av 3 trilla ut? Efter mycket letande i omklädningsrummet, platsen där vi hade våra grejer medan vi badade och vid cyklarna drar jag ihop de tre grabbarna till ett nyckelletaruppbåd.
Simon skickas först till den närliggande campingens reception för att höra om de fått in något. Jag, Mellangrabben och Quintus rekonstruerar våran väg mellan de två destinationerna. Ingen lycka. Inte förrän Simon är tillbaka hos oss och går och letar iförd cykelhjälm. Då frågar någon solbadare om han letar efter något och på det jakande svaret halar mannen fram min nyckel. Tack och pris.
Nu hade det ju lika gärna kunnat vara bilnycklarna och det hade väl varit värre i så fall … så det kanske är det inget större handikapp ändå.