St George i scoutsvängen

Simon, den fjärde sonen, är med i Svenska scoutförbundet och som sådan är det en liten familjedag såhär på St George. Familjer samlas, man marscherar upp till stadens enda berg, Gatstuberg, och scouterna får olika märken efter förtjänst. Simon fick två av två möjliga.

Kul blev det lite senare när det bjöds på varm korv och fika. Simon busade en hel del med en annan grabb och hans mor berättade att han brukar beklaga sig över det hemma hos henne. Själv har jag aldrig hört något, men det är ju så med barnen – och har alltid varit så – att de är olika med mig och sina morsor.
Simon är betydligt ynkligare tillsammans med sin mor än med mig. När hon och jag diskuterar detta brukar jag framhålla att han vet att spela på hennes känslor och, kanske inte medvetet men ändå, vinklar sanningen lite för att få extra uppmärksamhet.
I det här fallet hade i alla fall Simons morsa ringt upp scoutledaren och bett dem hålla lite koll på den här andra killen, så att han inte bråkade med Simon för mycket. Nu, när hon fick se vår grabb i aktion, blev det väldigt pinsamt för henne. Och sådant har hon svårt att klara av.

Själv var jag också scout en gång i tiden, och en tämligen busig sådan. Jag minns att de gjorde mig till patrulledare bara för att jag skulle hålla mig i skinnet. Men icke. Jag fumlade på ändå.
Typiskt därför att jag i dag missade den hatt jag skulle lägga mitt bidrag om en tjugolapp, så att jag fick jaga runt den i skogen en stund!
Dagens ledare, som är en del av de jag var scout tillsammans med, får säkert en kul historia att gotta sig åt på nästa ledarmöte.