Homohumor

En av kollegorna på jobbet är homosexuell. Inget märkvärdigt i det, kan tyckas. Men det är ju tyvärr fortfarande lite osäkert hur omgivningen reagerar. Det är inte mer än några år sedan den här killen kom ut, och då var han väl 30+.
Jag fick reda på det ganska omgående när jag anställdes och själv berättade han det för mig på en tillställning häromveckan. För mig är det här inga problem. Därför blev jag irriterad över att jag ändå inte kunde låta bli att fundera lite kring hur situationen skulle hanteras. Detta på grund av att jag har svårt att hålla tand för tunga och gärna skojar med omgivningen där jag kommer åt. Utan att veta hur skämt i ämnet skulle tas emot, blev det lite svårt.
Och i dag kom det. Kollegan bollade själv upp genom att syrligt påpeka att jag var typiskt manlig när jag inte såg den kalender vi letade efter, trots att den låg mitt framför ögonen på mig, bara jag hade lyft på ett papper. När han sedan bläddrade i kalendern långt mycket längre fram än de aktuella datumen, var jag snabb med att påpeka hur typiskt kvinnlig han var som ville planera så långt i förväg.
Isen är bruten.

St George i scoutsvängen

Simon, den fjärde sonen, är med i Svenska scoutförbundet och som sådan är det en liten familjedag såhär på St George. Familjer samlas, man marscherar upp till stadens enda berg, Gatstuberg, och scouterna får olika märken efter förtjänst. Simon fick två av två möjliga.

Kul blev det lite senare när det bjöds på varm korv och fika. Simon busade en hel del med en annan grabb och hans mor berättade att han brukar beklaga sig över det hemma hos henne. Själv har jag aldrig hört något, men det är ju så med barnen – och har alltid varit så – att de är olika med mig och sina morsor.
Simon är betydligt ynkligare tillsammans med sin mor än med mig. När hon och jag diskuterar detta brukar jag framhålla att han vet att spela på hennes känslor och, kanske inte medvetet men ändå, vinklar sanningen lite för att få extra uppmärksamhet.
I det här fallet hade i alla fall Simons morsa ringt upp scoutledaren och bett dem hålla lite koll på den här andra killen, så att han inte bråkade med Simon för mycket. Nu, när hon fick se vår grabb i aktion, blev det väldigt pinsamt för henne. Och sådant har hon svårt att klara av.

Själv var jag också scout en gång i tiden, och en tämligen busig sådan. Jag minns att de gjorde mig till patrulledare bara för att jag skulle hålla mig i skinnet. Men icke. Jag fumlade på ändå.
Typiskt därför att jag i dag missade den hatt jag skulle lägga mitt bidrag om en tjugolapp, så att jag fick jaga runt den i skogen en stund!
Dagens ledare, som är en del av de jag var scout tillsammans med, får säkert en kul historia att gotta sig åt på nästa ledarmöte.

Ny blogg

Det här är en ny blogg. I stort sett skapad med arkivet från min första blogg, eftersom de olika inläggen där inte längre skapar den homogenitet jag trodde de skulle göra från början.
Möjligen kommer fler poster dubbelpubliceras på de olika bloggarna. Men det är väl okej?

Dagen efter kvällen före

Lite torrsur efter gårdagens 60-talskväll på ett av stadens dansställen vaknade jag tidigt i morse och var tvungen att dricka över en liter vatten innan jag kände att jag skulle kunna somna om igen. Alkoholens uttorkande verkan har ökat med åren, känns det som.

För första gången sedan före morsa 2 var jag ute en kväll med barnvakt hemma. Nu gick vi ju inte hemifrån förrän efter 21, men grabbarna var vakna och raringens äldsta dotter klarade kvällen med bravur. Simon och Quintus var nöjda.
Mindre nöjd hade svägerskan blivit när brorsan kom hem senare än förmodat och mer onykter än så. Han hade varit på firmafest till 23 och eftersom våra dansbiljetter inte registrerades ringde jag och bjöd in honom.
Det hjälpte förmodligen inte hans domestikanska bekymmer alls.

Men i dag var han över på en kopp kaffe och – torr, han också.

Rinner livet ifrån oss?

Min morfar fyller år idag. 85 blir han och vill inte bli uppvaktad.
På frågan varför slår han oftast ifrån sig och jag är fortfarande inte riktigt säker på hans ovilja till kaffe och tårta med släkten.
Jag förmodar att han inte tycker det är så kul att bli påmind om att han blir gammal. Och det är klart, såsom snart 40 bast känner jag själv att man börjar blir äldre på utsidan än vad man är på insidan. Och att det fortsätter så upp i åldern är farsan ett exempel på. Han med sina kommande 60 känner sig fortfarande som 18.

Men ändå. Jag tycker det känns som om det vore skönt att bli gammal. Bara man hinner med att göra skillnad.