Tumörmiddag

För sisådär 25 år sedan opererade min morsa bort en hjärntumör. Även om jag bara var 14 år på det 15:de så vill jag minnas att framförallt 1982 var ett ganska påfrestande år för oss alla. I juni fick morsan första anfallet och kulmen stod när operationen gick av stapeln den 4 oktober. Samma dag som farsan fyllde 35. Inget var förstås viktigare för oss, än att morsan skulle blir bra.
Operationen lyckades, men morsan hade ändå en svår tid efter det med cellgifts- och strålningsbehandling.

I år är det 25 år sedan och med anledning av detta var vi ute i Fiskeboda och åt middag. Brodern från Göteborg och hans grabb hade åkt upp, men ändå var inte alla där. Bland annat saknades mina te yngsta, som jag höll hemma. Men det blev ändå en rejäl släktmiddag för de närmaste. Själv hamnade jag tyvärr lite långt bort från mina grabbar Max och Åke och den senares sambo – de träffar jag alldeles för sällan – men närmare mina egna syskon.
Vi bildade flank utåt golvet och hade det trevligt. Mer än en gång slog det mig att vi alldeles för sällan sitter såhär bara vi syskon. Mer sånt, tack!