4-0 – vilket resultat!

Så var man 40 då. Jag har inte direkt drabbats av någon åldersnoja den här gången heller. 30-årsstrecket passerades också utan några egentliga problem. Det var tuffare att bli 26, eftersom jag då inte längre kunde se mig vara i 20-årsåldern.
Förutom ett alltmer grånande hår kan jag inte upptäcka andra ålderstecken än att jag börjar få högre panna (hoppas den tillväxten avtar snarast), samt att jag behöver dricka vatten i mycket större utsträckning än förr. Nu har vatten blivit en ledsagare som påverkar både sinnelag och trötthet. Vaknar jag på nätterna (OK, ett ålderstecken till. Jag har börjat vakna oftare de senaste åren) och har svårt att somna om är det bara att dricka ett glas vatten och så är man på väg till Sömnrike igen.

Morgonens gratulationer överraskade. Inte bara för den träffsäkra frukostbrickan på sängen, med stekt ägg på sötlimpa och glass. Nej, det blev presenter också.
Ewy gav mig den elektriska wok jag önskat, mellangrabben hade med sig Linus på linjen-boxen och så fick jag ett Biffen och Bananen-original. Biffen och Bananen är den serie jag tycker är bäst av alla svenska alster som skapats. Glädjetårar började spruta ur ögonen. Det är också något som aldrig hänt förr. Kanske är det också ett ålderstecken?
Frukost på sängen fick bli frukost i soffan tillsammans med alla barnen och de första åtta avsnitten av Linus på linjen. Vi skrattade gott allesamman.