Firandet

Det blev middag med firande igår. Jag hade inte planerat något egentligen, men tänkte i sista stund att jag ändå skulle bjuda de nära och kära som alltid kommer, på middag istället.
Men sedan ringde Mellangrabben i onsdags och sa att jag inte behövde ordna någonting, men att det skulle bli fest ändå. Och det blev det.
Middag och fler överraskningar än jag trott. Mellangrabben hade till exempel fixat så att Nicolas kom och var med. Sedan blev det mer fest med dans och vin. Lite för blött blev det också för min del, något som tyvärr lätt händer när kranarna flödar. Men jag hade kul och dansade en hel del med framförallt Ewy, vilket alltid är roligt.
Tack Mellangrabb, Ewy och farsan, för att ni ordnade det här!

Lite surmaga också: Mamma 3 stod för lokaliteterna, vilket var jättesnällt om än riskabelt. Detta eftersom hon så lätt nojar loss om något ynka lilla skulle hända.
Dessutom har hon lite svårt att se med andra ögon än sina. När Ewy och mellangrabben var i lokalen för att städa dagen efter, slapp jag. De tyckte förstås att jag inte skulle behöva städa upp efter deras gåva till mig. Fint, tycker jag. Men det gjorde inte mamma 3, som pikade för detta.
Lustigt att hon är så enögd. Hade hon stått för kalaset hade inte hon heller tyckt att jag skulle hjälpt till med städningen …

4-0 – vilket resultat!

Så var man 40 då. Jag har inte direkt drabbats av någon åldersnoja den här gången heller. 30-årsstrecket passerades också utan några egentliga problem. Det var tuffare att bli 26, eftersom jag då inte längre kunde se mig vara i 20-årsåldern.
Förutom ett alltmer grånande hår kan jag inte upptäcka andra ålderstecken än att jag börjar få högre panna (hoppas den tillväxten avtar snarast), samt att jag behöver dricka vatten i mycket större utsträckning än förr. Nu har vatten blivit en ledsagare som påverkar både sinnelag och trötthet. Vaknar jag på nätterna (OK, ett ålderstecken till. Jag har börjat vakna oftare de senaste åren) och har svårt att somna om är det bara att dricka ett glas vatten och så är man på väg till Sömnrike igen.

Morgonens gratulationer överraskade. Inte bara för den träffsäkra frukostbrickan på sängen, med stekt ägg på sötlimpa och glass. Nej, det blev presenter också.
Ewy gav mig den elektriska wok jag önskat, mellangrabben hade med sig Linus på linjen-boxen och så fick jag ett Biffen och Bananen-original. Biffen och Bananen är den serie jag tycker är bäst av alla svenska alster som skapats. Glädjetårar började spruta ur ögonen. Det är också något som aldrig hänt förr. Kanske är det också ett ålderstecken?
Frukost på sängen fick bli frukost i soffan tillsammans med alla barnen och de första åtta avsnitten av Linus på linjen. Vi skrattade gott allesamman.