En kär vän har gått bort

Igår var det dags. Ewys hund Nicki sövdes för gott. Hon var gammal – skulle blivit 16 år på söndag – och sjuk sedan något år, så det var inte så att det inte var dags. Men det är jobbigt ändå.
Det ska sägas att jag egentligen har svårt att umgås mer djur. Jag förstår dem inte, och har aldrig orkat att ens försöka.
Men med Nicki var det annorlunda. Hon ville umgås med mig, blev glad när vi sågs och kände sig hemma i min lägenhet. Det var påfrestande men också roligt. Påfrestande, eftersom jag inte visste hur jag skulle agera. Roligt, därför att jag fick lära känna henne, om än aldrig på djupet. Det är så sällan man får en sån chans, dessutom med någon som är så … trevlig.
Det var tomt efter henne i morse.