Rabatt i T-banan

Även om jag hade ganska gott om tid när jag var på väg till Mosebacke igår för några pilsner i glada vänners lag. Jag satt i gången på tunnelbanan eftersom jag inte skulle åka så långt. På T-centralen steg en ung vacker kvinna på tåget och ville sitta på samma soffa som jag. Och det var ju okej, förstås. Men hon fick sätta sig vid fönstret, eftersom … ja.
När hon skulle förbi mig drog jag in knäna och hamnade därför lutande framåt med överdelen av kroppen.
Och nu var det ju så att den här kvinnan hade en kort topp och ganska lågt skurna byxor. För lågt skulle det visa sig, eftersom jag plötsligt satt där med överkanten av hennes rabatt mitt framför ögonen. På 5 centimeters avstånd, ungefär.
Men det gjorde inget.

Spindlande biobesök

Jag var och såg Spider-Man 3 igår, tillsammans med Ewy och hennes barn. Filmen är lång och kalaset gick loss på 500 spänn för oss, exklusive parkering (85 kr) och lite förtäring innan, så att vi skulle stå oss mellan arbete och hemkomst. Det är inte utan att man förstår att folk slutar gå på bio.
Filmen var bra, den bästa hittills. Men biobesöket hade kunnat vara bättre.
Jag tycker nog att man lyckats ganska bra med att få slut på telefoner som ringer och människor som snackar för mycket på bio. Kanske beror det på att jag bytt biostad, så att säga, från Göteborg till Stockholm, men jag tror inte det. Nej, det beror nog snarare på de påminnande inslagen mellan reklamen och filmen.
Men ändå. Igår hade jag två kvinnor bakom mig som snackade hela tiden. Eftersom det var ganska hög ljudnivå (och ett schysst soundtrack av Danny Elfman, för övrigt), så störde det knappt. Men i de tystare scenerna, framförallt på slutet, blev det påtagligt störande. Dessutom dissade de filmen, och störde på så vis ännu mer. Jag blev förbaskad.
Därför tog jag tillfället i akt när eftertexterna rullade och vi började klä på oss. Jag vände mig om och sa: ”Att vuxna människor kan vara två så respektlösa snackpåsar!”, varpå de började försvara sig med att de ju inte kunde veta hur filmen skulle vara (!), och att det ju fanns gott om stolar tomma, så vi kunde ha flyttat oss.
”Eller så lämnar man biografen”, svarade jag. Då gick de.

Hästar i iTunes

Min kamrat Västgöta-AD:n gör en tidning för Dalatrafiken, och där ska det vara ett temanummer härnäst. Vet inte riktigt varför, men temat kretsar kring hästar, ridning och liknande. Som den countrylyssnare jag är, frågade han mig därför om jag hade något på det temat i min iTunes. Något skulle jag väl kunna hitta, tänkte jag och kollade igenom min samling när jag kom hem.
Efter att ha lagt till "cowboys" i sökfunktionen och inkluderat ridning som kanske inte sker på häst, blev det 27 låtar. Kul!
… och kul att få använda iTunes på ett så nördigt sätt även utanför familjen.

Läskig ny granne

Vi har fått nya grannar på vårt våningsplan.
Hittills har det varit en ganska lugn trappuppgång det här, med ömsom duettsjungande och dito grälande grannar i lägenheten under vår och en hundavelsfabrik längst ner, men ändå OK..Den nya grannen har också hund. Den har inte gjort så mycket väsen av sig. Ett skall då och då, när man öppnat dörren.
Men i helgen mötte jag och Ewy jycken i trappan och den blev tokig. Den skällde och verkade aggressivt vilja attackera oss, allt medan en trött matte försökte hålla tillbaka jycken. Eller jycke förresten, nu såg vi ju att det var en pitbull.
Att jag blev skraj är inte så konstigt, ovan som jag är med hundar. Dessutom lyckades jag bli biten av en "snäll hund" när jag var liten och hade en le kärring till granne som alltid hotade med sin hund när jag var liten. Men det är värt att notera att även Ewy, med sina 16 år som hundägare, också blev rädd och var på väg ner när grannen insåg att hon själv var tvungen att gå upp tillbaka till sin lägenhet.
När grannen väl kom ut på gården tittade vi ut och såg att grannen hade så allvarliga problem att hålla hunden intill sig att hon var tvungen att hålla hunden i halsbandet.

I dag har även Simon berättat att han knappt törs gå ner för trappan på morgnarna eftersom hunden skäller hela tiden. Jag har lovat Simon att snacka med hyresvärden.

Nytt jobb

I dag blev det officiellt att jag är den nya redaktionschefen på jobbet. Trots att jag är tämligen ny i den här delen av branschen verkade personalen ta det bra. Jag vet ju sedan Amsterdamkonferensen att de eftersöker struktur och ordning, och det är ju något jag kan. Påminner mig för övrigt lite om situationen 1992-1994 när jag var produktionschef på tryckeriet i Västergötland.
Jag hoppas att jag kan göra skillnad.

Quintus brejkar loss

I dag var det Happy Mil för ungarna här i staden. För Simon var det en självklarhet att springa de 1200 meter hans åldersgrupp skulle avverka. Efter viss tvekan ville även Quintus ställa upp.
Båda gjorde de en kämpainsats. Sämst gick det för Simon, men han gav inte upp! Det är en kämpe, det där. Jag minns förra året i Grebbestad då han verkligen gav sig den på att lära sig simma, och gjorde det också. Jag hjälpte honom och imponerades av hans vilja att jag till och med nu, när jag skriver detta, blir rörd över hans insats.
Åter till Happy Mil och Strömgatan i staden. I pausen mellan de bägge grabbarnas lopp gick Quintus igång med sin street dance. Han har sett ur de gör på utbildningen i skolan där hans mamma arbetar och visat sin talang hemma på parkettgolvet. Men nu skulle han visa sina nya moves.
Och det gjorde han – med besked.

Vad det inte det jag sa?

När bilförsäljarexet fick klara papper häromdagen gick det att sälja kärran på nolltid! I dag är Ewy lättad, eftersom de äntligen löst det sista gemensamma lånet och han kan backa ur hennes liv för gott.
Ha!

En kär vän har gått bort

Igår var det dags. Ewys hund Nicki sövdes för gott. Hon var gammal – skulle blivit 16 år på söndag – och sjuk sedan något år, så det var inte så att det inte var dags. Men det är jobbigt ändå.
Det ska sägas att jag egentligen har svårt att umgås mer djur. Jag förstår dem inte, och har aldrig orkat att ens försöka.
Men med Nicki var det annorlunda. Hon ville umgås med mig, blev glad när vi sågs och kände sig hemma i min lägenhet. Det var påfrestande men också roligt. Påfrestande, eftersom jag inte visste hur jag skulle agera. Roligt, därför att jag fick lära känna henne, om än aldrig på djupet. Det är så sällan man får en sån chans, dessutom med någon som är så … trevlig.
Det var tomt efter henne i morse.

Hemma från Amsterdam

Fyra dagars konferens i Amsterdam med en fridag har gett mersmak. Vi bodde precis i utkanten av Red light district (eller "Red delicious district", som en av medarbetarna uttryckte det), och det var faktiskt ett ganska bra läge. Kul människor och en annorlunda och spännande miljö.
Det var inte utan att jag man blev förundrar över både fönstershoppandet med fnask bakom glasdörrar där det bara var att knalla in och knulla bakom en gardin, i en säng i ett kaklat rum.
Man har ju hört om att det knappast är drogfritt i Amsterdam, snarare tvärtom. Men att det skulle vara såpass öppet att det till exempel fanns två affärskedjor,BABA och Nature elements, som saluförde både röka och agiska svampar, var jag inte beredd på.
Anne Frank-museet, Van Goghs museum och Pannkakshuset hanns i alla fall med, men frågan är om inte lördagsnattens barhoppande med biljard, absinth och raveklubb ändå var resans höjdpunkt för mig.
Eller var det kanske när vi, framemot midnatt, var inne på en sexshop där svarta gummidildos slog en i skallen och mellangrabben ringde för att få lite hjälp med iTunes. På frågan: "Vad gör du?" svarade jag: "Näej, vi är inne på en affär för att kolla lite vinster!"

Quintus mardrömmar

Quintus är härlig. Tyvärr sover han ibland oroligt hos mig. Igår somnade han redan under barnprogrammen, men ändå så sent att jag inte fann det nödvändigt att väcka honom. Istället la jag honom i sängen, varför jag antar att han också sov lättare senare på natten. Först kom det en mardröm om ett monster, men det ville han inte prata om. Jag lyckades dock få veta att det var ett killmonster, så jag busade upp honom lite med att då kunde man ju killa och kittla monstret.
Han la sig i min säng och redan någon timme senare var det dags igen. Den här gången var det spindelhumlor som han var arg och rädd för. De ville ha hans keps, men han hade tagit tillbaka den, varpå de blivit arga.

Heh, "spindelhumlor"! Den fantasin passar bra tillsammans med den gången då han hade mardrömmar om flygande strumpor.
Det här med drömmar har varit lite speciellt med Quintus redan från början. När han blev varse dem första gången och skulle berätta om vad han drömt, så berättade han vad som hhade hänt i filmen (sic!).
Det värmer hjärtat på en gammal filmvetare som jag.

Näste bilförsäljare

Ewys ex ringde i dag och snackade om den bil de fortfarande äger tillsammans. Han har haft så svårt att få den såld att det känns som om något annat ligger bakom. Och i dag fick vi beskedet.
Han fiskade lite efter om inte Ewy och jag skulle flytta ihop. Eftersom de geografiska aspekterna är som de är så var ju svaret ganska lätt. Han fortsatte fråga och undrade om hon inte ville flytta ihop med undertecknad varpå hon tydligt svarade ja.
Men då blev han förbannad. Han hade ju minsann trott att det skulle bli de två igen. "Ska det vara på det här sättet, kan han ju sälja bilen åt dig!", hade han fortsatt och slängt på luren … ja, jösses!…

Souvenirer

När man äntligen får för sig att handla något att ta hem på en utlandsresa glömmer man det!
Jag har varit på konferens i Amsterdam sedan i torsdags och igår hade vi en fridag innan det var dags att sätta sig på planet. kanaltur blev det i fredags; Anne Franks museum hann jag med i lördags förmiddag och igår blev det både Pannkakshuset och Van Gogh-muséet.
Här handlade jag lite souvenirer. Bland annat en present till Ewy, men den blev kvar i receptionen under ompackningsstrulet strax innan avfärd. Typiskt, va?

Hmm, nåja. Hotellet har lovat att skicka upp det till Sverige. Hoppas bara det är helt när det kommer fram.

1 maj – Välkommen!

Möjligen har jag fegat de senaste åren. Men inte sedan Göteborgsåren har jag demonstrerat på första maj.
Anledningen var till en början enkel. Jag arbetade lite då och då på lokaltidningen, som är liberal och jag var faktiskt lite osäker på hur man skulle reagera bland redaktionshöjdarna. Eftersom jag då var ute efter en fast tjänst, ville jag inte riskera något.
Visst; så mycket för yttrandefriheten. Istället har jag sett på det lilla tåget som går av stapeln här hemma och lyssnat i stadsparken.
Men inte i dag. Jag har en översättning att bli klar med innan jag åker till Amsterdam senare i veckan.
Jodå, jag hädar alltså!

Sjuk igen …

Det är typiskt. Amsterdamkonferensen börjar på torsdag och igår blev jag sjuk igen.
Jag borde kanske inte klaga. Med tanke på mitt taskiga immunförsvar har jag varit förvånansvärt kry i ett par månader nu. Men ändå … jag fick grabbarna igår och Simon hade med sig en förkylning från sin mamma (2).
Det är klart att jag skulle ta emot den!