Wii spelar

"Var ni tvungna att börja spela i dag?" frågade morsa 3, när jag hade snackat med Simon tidigare i kväll. "Simon blev faktiskt upprörd!"
Jamen – och?
Simon, Quintus och jag har sparat för att köpa Nintendos nya konsoll Wii. Inte för att jag tycker det behövs några argument för att börja använda spelet innan grabbarna är här, men nu är Mellangrabben här under höstlovet. Han har köpt en egen kontroll och ska dessutom spela med grabbarna i morgon när han tar hand om dem medan jag är på jobbet. Vad är väl smartare än att han bekantar sig med enheten?

… och om det nu var så viktigt att de skulle komma och spela: Varför inte köra hit dem redan i dag? Eller igår - när de kom tillbaka från västkusten. Det är ju ändå min vecka.
Jaja, exfruars vägar äro outgrundliga …

Gamma 3

Redan innan jag satte igång dagens sprutövningar på Mälardalens sjukhus meddelade man att det räckte om jag kom en gång till, om all utrustning jag fåt från apoteket är korrekt. Tjoho!
Hoppas nu bara att Apoteket inte dabbat sig.

Glass? Ja, kanske …

"Ja, för mig i alla fall …" svarade Ewy när jag lite på skoj frågade om det var OK att jag tog det sista av glassen
Jag försöker ju låta bli att äta för mycket glass nu och det är SVÅRT!!! Därför har Jag bett Ewy att inte fråga om jag vill ha mer vid de tillfällena vi ändå äter det, för det är ÄNNU SVÅRARE att säga nej. När det kommer till riktig glass har jag dålig karaktär, och glass ger mersmak.
"Ja, för mig i alla fall …" var nog det bästa svaret jag kunde få. Inte för att det spelade någon roll – jag åt ändå – men jag blev ändå tvungen att ta ett beslut.

Gamma, intag 2

I dag var det dags igen. Jag satte samtliga 5 nålar och skötte hela det ubkutana intaget själv. Jag SKA inte vara där alla 8 veckorna!

Nytt penicillin blev det också. Det förra var inte så brett, och jobbade bara bort en del bakterier, medan andra kunde frodas och slå ut mig så fort penicillinet slutade verka. Det måste alltså ha varit det som hände i torsdags.

Råttatouille – en smakfull film

Råttatouille blev Quintus födelsedagsfilm. Vi var på matinéföreställningen i dag i en lite mer än halvfull salong i Folkets hus.
Och filmen var bra, det tyckte båda jag och grabbarna. Långt ifrån lika actionfylld som den i det närmaste årslånga trailern har förespeglat, men ändå. Kul också att det utspelar sig i en kulinarisk miljö. På så sätt har man kunnat vara lätt predikande mot barn om att man måste våga smaka på mat, och att det oftast är gott.
Filmen är 1.55 timmar lång, men grabbarna klarade det bra. Eller som storebror Simon sa efter: "Det kändes inte." Och det är väl ett betyg så gott som något?

Quintus 6 bast

Så har också Quintus fyllt år för i år. Helt enligt sin vana att vara väldigt sparsmakad vid sina val kring besök på andras kalas, bjuder han heller inte många. Den här gången var det bara två som bjöds, och så barnen i styvfamiljen.
Men kul hade de. Tipspromenad, kasta prick, vattenballonger och skattjakt hanns med på två timmar, inklusive käk och fika.
I presentväg fick han väl det mesta han önskade sig, vilket förmodligen beror på samarbetet mellan hans morsa (3) och undertecknad. Ibland undrar jag om vi inte styr lite för mycket vad gäller gåvorna till våra barn …
Dagen avslutades med Djungelboken som jag köpt till mig själv (De riktiga klassikerna måste vårdas ömt.). Men morgondagen bjuder på Råttatouille för Quintus, Simon och undertecknad. Det blir en skojig avslutning på födelsedagshelgen.

På bilden grimaserar Quintus medan hans hand letar igenom en inslagen karetong: Kan det finnas mer däri?

Dags igen!

Det är inte klokt. Igår morse slutade jag med penicillinet. I dag har halsen tjockat igen. Såhär snabbt har jag nog aldrig blivit sjuk igen.
När det varit som värst har jag käkat penicillin 3 veckor av 4 vinterhalvåret, men det var ett tag sedan.
Har jag blivit så mycket sämre?

Pax vobiscum - min stjärt!

I dag hämtade jag ut Quintus skor, som vi lämnade in för ett tag sedan eftersom kardborrebandet hade gått av. I samma veva köpte vi nya större pjuck, även denna gång av märket Pax som ju visat sig vara ett bra märke tidigare.
Men nu har även de nya skornas kardborreband gått av på samma sätt!
Visst, det skulle kunna vara Quintus som gjort något, men banden har gått av på ett sätt som jag inte förstår hur denna misshandel skulle kunna uppstå.

Fasen också!

Med ett tjockt lager underhudsfett

Ska man besöka landstinget i ett eller annat ärende är det inte alltid så lätt att bo i Södermanland och arbeta i Stockholm. Man behöver inte bara ett par timmar om dagen för att åka till och från jobbet, ska man till sjukhuset kan man räkna med ett par timmar där också (Visst, visst - det är kanske inte bättre att bo i Stockholm ur det perspektivet också, men ändå.).
I dag har jag varit på Mälarsjukhuset i Eskilstuna för att lära mig ge mig själv gammaglobulin subkutant.
Jag har en immunbrist i luftvägar och slemhinnor som gör att jag inte ens tål vanliga förkylningsbakterier. Det gör väl ingen, säger ni. Men faktum är att de allra vanligaste bakterierna inte är ett problem för de med ett fullgott immunförsvar. Detta gäller alltså inte mig. Jag saknar nästan helt IgA- och IgG grp 1-globulin. Dessutom verkar det som om jag på senare tid sänkt mina värden vad gäller IgG grp 2, 3 och 4 samt IgM också. JIPPI! är inte ett ord man kommer att tänka på vid sådana besked.
Men nu ska i alla fall ett försök med gammaglobulin göras - i preventivt syfte.
När jag väl kom till Mälarsjukhuset frågan sköterskan mig om jag hade några tankar eller betänkligheter kring vad som skulle ske, och då slog det mig att jag inte ens reflekterat över att jag ska börja sticka mig själv. Nu har jag ju inte några problem med nålar och så, men visst är det skillnad att göra det på sig själv.
Fem nålar sattes och fyra av dem fixade jag själv, med all den procedur som skulle till innan själva penetrationen. Sköterskan frågade till och med om jag inte tyckte det var obehagligt när jag satte den tredje av "mina" nålar. Men det var inte så farligt. Om det sedan beror på mitt extra tjocka lager underhudsfett eller inte, ska jag låta vara osagt. Särskilt ivrig att lära mig blev jag när sköterskan berättade att man helst såg att patienterna kom till dem 8 gånger för att riktigt lära sig detta. 8 gånger!! 8 gånger fram och tillbaka till Eskilstuna med varierande lycka vad gäller bussar och tåg.
Nix. Inte jag. Jag ska lära mig på kortare tid. Önska mig lycka till.

Redan bättre!

Jag lämnade ju som sagt inga prover igår, innan jag fick mitt penicillin. Detta är ju något som bör göras, men det är lite svårt på 10 mils avstånd.
Såhär drygt ett dygn senare känner jag mig bättre. Inte bra, men bättre. Jag förmodar att förkylningen är både bakteriell och virus, för mer än så verkar inte penicillinet slagit ut.
Livskvalitén ökar!

Jag testade även den svindyra Rhinocort-sprejen som fungerande "avsvällande" (vilket ord!) för de med hösnuva. 91 kronor – 2 spänn dyrare än penicillinet (nåja, penicillinet räknas ju in på högkostnadskortet) – kostade sprejen. huruvida den funkar vet jag dock inte ännu. Det kan visst ta upp till två veckor innan någon effekt märks.

Penicillinkur 2007/2008:02

Höstens första penicillinkur har det blivit dags för (eller andra, om man räknar in augusti till hösten). Jag lider ju av en immunbrist som gör att jag inte tål vanliga förkylningsbakterier, som någon med fullgott immunförsvar klarar och – såhär års – ofta bär med sig.
Under 1990-talet var detta inte så knöligt, sedan man gjorde upptäckten och jag hamnade i en forskningsstudie på Sahlgrenska. För det hade livet varit pest, vid sjuka tillfällen.
Men sedan jag flyttat upp till Södermanland igen, har det blivit svårt. För en distriktsläkare är en förkylning en förkylning, och få är de som lyssnar på min historia. Inte ens sedan jag fått journalerna från Sahlgrenska kopierade har det varit särskilt lätt.
Men nu har jag fått en läkare på infektionskliniken i Eskilstuna och där har man lite mer förståelse för mina besvär.
Så i dag kunde jag bara ringa och berätta om mina symptom för att få ut penicillin.

För övrigt ska jag även börja ta gammaglobulin själv.