Ewy på eriksgata

Äntligen hemkommen efter en tiodagars resa genom landet, där huvudsyftet var att hämta småpysarna i på västkusten och tillbringa tid med mellangrabben, hans morsa (2) (tillika Quintus gudmor) och bara få ta de lugnt.
Ewy var med. Hon har väl sett på mitt umgänge med de två sista morsorna med en hälsosam skepsis, grundat på sina egna dåliga erfarenheter med före dettor. Men jag tror den här resan gick bra. Åtminstone har hon sagt det.
Som nykomling kan det förstås bli lite väl många intryck. Särskilt med morsa 3:s familj. De är jätterara allihop, men man är ändå på besök och vet inte riktigt vad som gäller. Schysst skaldjursmiddag på Böstebo i Grebbestad med morsa 2, hennes snubbe och systern och hennes norske make blev det i alla fall – med snapstallrik till förrätt – eller "snapas" som det kallades. Dessutom hann vi med ett regnigt, lokatl Allsång – arrangerat av semesterfirande skivbolagsdirren Skara-Bert.
På det sista och längsta besöket var det dock lugnare. Här var det bara mellangrabben och morsa 2, med korta gästspel av hennes snubbe, arbetskamrater och utländska gäster.
Men vi bodde i gästhuset (som har byggts ut en hel del sedan jag var här senast). Tyvärr regnade det ju större delen av tiden, vilken la grunden för en del shopping (jag hittade äntligen ett par skor (eller två par, faktiskt), köpte fällbara extrastolar till hemmetoch fick tag i jubileumsutgåvan av Hajen till fyndpris).
Vi fiskade (3 abborrar och 1 brax - allt på metspö) och spelade pingis också. Det senare var riktigt kul eftersom mellangrabben kunde ge mig både en och annan match och att Simon dessutom utvecklades från i princip ingen spelare till en hygglig sådan. Ewy spelade också för första gången på länge.

Resan började med ett par dagar i mina och mina syskons hus Klovsten i Dalsland. Bara det kan vara en upplevelse så god som någon. Men vi plockade svamp (över en liter bara från bilen på vägen upp mot huset) och bär. Och vad än Ewy kan ha tyckt om resan i övrigt var hon nöjd då: "Skog, svamp och bär – kan det bli bättre?"

Ingmar Bergman död – 89 år

… jag hoppas att mötet med dämonerna går bra …

Semester 2007

Som en liten jämförelse till de senaste årens semesterveckor har detta års första vecka gått bra. Jag har varit inne på jobbet igår och i dag för att få iväg två pocketar till textning respektive konstruktion. Men annars ser det ut att bli lugnt.
Jag föreslog för chefen att jag kunde komma in en dag för att hålla ett öga på att de nya möblerna vi beställt hamnar på rätt plats. Men han tyckte inte jag skulle sabotera min semester mer för jobbets skull.
… i kontrast med tidigare år, som sagt …

Uppackad och svettig men klar

Nu är äntligen de sista lådorna öppnade, tömda och undanställda. Jag flyttade in första oktober förra året men det tar tid, sånt här.
Jag är inte typen som packar upp rubbet, ställer in och fyller på lägenheten provisoriskt för att sedan ordna allt. Det blir för kaotiskt för mig.
Nej, istället behöver jag veta vad som ska vara var; hur det ska stå framme och om något kan slängas. Och visst, det innebär också att leva i ett kaos.
Om det retar någon? Säkert. Men vaddå? Är det inte bättre att allt blir bra på en gång?
Var sak har sin plats och det sitter i ryggmärgen var de finns.

Alla på en gång

Mamma 2 och mamma 3 fyller år dagarna efter varandra – 11:e och 12:e juli. Dessutom är de födda åren efter varandra 1971 och 1972. Trots att jag har ett hyggligt sifferminne tog det ett tag för mig att bli säker på vem som fyllde när. Och nu – sedan skilsmässan från mamma 3, börjar jag tappa det här minnet igen.
Sent i kväll kom jag på att jag inte ringt och gratulerat mamma 3 – som alltså är yngst men fyller dagen före – men jag hann med. De hade ännu inte gått och lagt sig.
Eftersom de var vakna där på västkusten trots att klockan var efter 23 passade jag på att ringa mamma 2 också, och gratulera henne lite i förväg. (Man vet inte vad man kommer ihåg i morgon.)
Som en avrundning chansade jag även på att broder 2 och hans sambo var vakna, så att jag även hann gratulera henne innan dagen var över. Alla på en gång!

Jordbrukets dag

Jordbrukets dag på Julita gård brukar kunna vara en kul tillställning. I år regnade det dock och vi – Ewy, farsan, mellangrabben och jag – avvaktade till i dag med att åka dit. Tyvärr hade utställare gett upp, vilket faktiskt är lite irriterande eftersom det ju är inträde och man har föväntningar på dagen. Således blev det ett ganska trist besök.
Kul var dock att träffa en gammal kollega från lokaltidningen (ölmöte diskuterades); att hitta en riktigt god ädelost från Eneby samt att vi hittade en bra present till mellangrabbens mamma (3). Kallpressad Julita rapsolja lär hon bli glad för.

Var är varumärket?

Det är inte klokt hur Sony Ericsson beter sig mot sina kunder. Två telefoner har jag införskaffat på kort tid (privat och jobb), och båda gångerna har jag varit tvungen att lämna tillbaka dem. Eller rättare – och det är här Ericssons skamliga hanterande av sina kunder kommer in – lämnat in dem för reparation!
Om man bortser från den tid det tar att få en ny telefon (och i bägge dessa fall har det lätt varit fråga om två-tre veckor, minst. Jobbmobilen har jag i skrivande stund ännu inte fått tillbaka.), hur kan man bete sig så när kunden köper något nytt, och sedan får tillbaka något reparerat.
Är man över huvud taget inte rädd om sitt varumärke?

Mamma 3:s födelsedag

Simon och Quintus är som vanligt under sommarveckorna med sin mamma (3) hos sin mormor. I dag ringde Simon och berättade att han hade köpt en present till mammans födelsedag. Så jag behövde inte tänka på det.
– Det förstås, en present från dig måste du ju ordna, tillade han. Jahaja.

Transformers

Efter Loisels föreläsning igår gick jag och mellangrabben på Transformers-premiären. Relationen till Transformers är helt klart en generationsfråga. Själv har jag ingen som helst koll på figurerna och historien, medan mellangrabben hade bra koll. Så bra att han njöt när ledaren för de ”goda” förvandlingsmaskinerna presenterade sig: ”I’m Optimus Prime!”
Men att den var 2.20 lång utan att det kändes i biostolen är ett gott betyg. Det var faktiskt en hygglig matiné-rulle och jag är glad att vi såg den på duk – i tv-formatet lär den blir tråkigare.
Men döm om min förvåning när publiken började applådera när eftertexterna började rulla!
Hopps?! Det har jag inte varit med om annat än på filmfestivaler och galapremiärer.